Medan han gick längs gatorna i staden Magdeburg funderade Otto på något han hade hört. Den senaste astronomiska frågan som cirkulerade i den vetenskapliga (och icke-vetenskapliga) världen gällde saker som: Kretsar jorden kring solen? Är universums centrum inte jorden utan solen? Till en början ansågs tanken befängd, inte bara för att den stred direkt mot Aristoteles lära utan också för att den katolska kyrkan hade antagit som sanning att jorden befann sig i  mitten. Efter reformationen var dock den katolska kyrkan inte längre samma auktoritet som den varit ca hundra år  tidigare, då Nikolaus Kopernikus hade utvecklat sin världsbild. Nyligen hade också Galilei lagt fram empiriska bevis som talade för den heliocentriska världsmodellen. Ända sedan dess hade det hörts många argument för och emot en sådan modell, och vid det här laget var Guericke övertygad om att modellen var en mycket exaktare beskrivning av världen än den aristoteliska, trots att jordens rörelse inte var märkbar. Dessutom kvarstod frågan om hur en rörlig jord överhuvudtaget kunde ha månen i släptåg.