De skrattande filosoferna

Platon var på hemväg. Eftermiddagen var varm och han ville inget hellre än att komma hem till sitt svala hus. Trots hettan skyndade han på, inte bara för att han ville komma hem fort, utan också för att han var på dåligt humör. Platon var irriterad, det var länge sedan något så befängt hade hänt honom. Han var en väletablerad filosof, definitivt en av de mest kända i Aten, ett Aten som på den tiden var världens centrum – åtminstone i den civiliserade världen. Samma morgon hade Platon som vanligt gått till Akademien, skolan som han grundat, för att undervisa sina studenter i filosofi. Den här dagen hade saker och ting varit annorlunda. Där stod en gammal man som frågade om han kunde få ta del av Platons visdom. Platon kände sig smickrad av den gamle mannens beundran och gick med på det. Åh, en sådan fårskalle han hade varit!